Nu är hösten här och barnen förundras över blåsten på olika vis, både hur träden ser ut och hur löven far iväg när vi blåser på dem vi håller i handen. 1-2-3-BLÅS! På samlingarna inne har vi introducerat två nya låtar för barnen. Ellen och Ledsna Droppen är fortfarande våra huvudpersoner, men Ellen ska nu gå och hälsa på sin vän Droppen, men behöver veta vilket väder det är så hon vet vad hon ska ta på sig. Så ”…vi öppnar fönstret och tittar ut. Hej vädret här är jag”. Det har varit både soligt, blåsigt och regnigt hittills och en sådan tur att Ellen har fått nya stövlar! När vi sjunger ”Någon Gånglåt” får barnen en och en, de som vill, ta på sig Ellens stövlar och hålla i paraplyet och gå runt ringen av barn under tiden som vi andra sjunger sången. När låten är slut så skickar man vidare sakerna till den vän som är sugen på att vara med.
Ute på gården har vi börjat hitta kastanjer. Och på vår fredagssamling, som blev spontan och glädjefylld, så sjöng vi om just kastanjen med den coola och pampiga cd-versionen som back-up till våra egna röster. Kastanjens skal är taggigt och vasst, tycker barnen. Men kastanjen som ligger i är mjuk och inte tung att hålla i handen. ”Den är lätt!”
Rörelseramsan om spöket som bor ”långt där nere” är mycket uppskattad av barnen, bland så mycket annat. Så den hann vi med ett antal gånger! Den går såhär: ”Tjock, smal. Liten och stor. Långt där nere ett spöke bor. Är han farlig? Nej, nej, nej. Han vill bara säga – HEJ!”
